Surt sa räven!
Idag var det åter en karavan av bilar med spelsugna vargar från Norrtälje mot Uppsala. Vi spelade matchen i en jättefin hall som låg någonstans ute på Uppsalastäppen. Synd bara att motståndarna inte bjöd upp till dans!
Tråkigare lag att möta får man leta efter!
De ställde upp med 3 backar formerade i en spjutspets på egen planhalva. Den 4:e spelaren placerade sig framför Mimmi i vårt mål hela matchen. Sen kastade deras målvakt ut bollen över hela banan mot vårt mål. Jättekonstruktivt och kul att se på!
Så fort de fick tag i bollen lyfte de långt mot den ensammaste människan i hela hallen. Föga resultatlöst och inte så utvecklande enligt mig.
Jag fick som vanligt domarens onda öga på mig. Men man måste kunna kräva att rättskiparna åtminstonde kan reglerna. Vi fick i vanlig ordning inte med oss många domslut.
De gjorde 1-0 efter just en långlyftning som seglade hela vägen in i mål. Det var grötigt värre och Mimmi mer eller mindre tappade in den. Efter det skruvade vi upp tempot rejält. I den andra halvleken räknade jag till 3 stolpträffar! Fanny bommade öppen kasse och vi var helt klart vida överlägsna. Jessica rullade in 1-1 med mycket tid kvar och då trodde jag på seger. Men bolljäveln vill inte in just nu.
Tjejerna ska ha en eloge för de fina spelet. Vi fick se många fina spelsekvenser och mycket rull. Det tar vi med oss.
Summa summarum så var vi klart överlägsna Vaksala men det blir som det blir ibland!
Inga sura miner här inte! Man kan ju bara skratta åt eländet! Haha
